Header image  
Kommer aldrig att glömma....
 
  Hem ::
   
 
Till minne av  

LP2 Festis (f2000-02-22 d,2004-01-09)

blandras Lab/Golden

Festis min lilla tjej, som tyvär fick sluta sina dagar lite för tidigt. Hon var väldigt speciell, med ett minne som en elefant så kom hon ihåg alla och allt. Tex tog ifrån henne en pinne och la den på ett ställe under någon promenad. När man gick där 3 månader senare så sprang hon och hämtade samma pinne.

Men hennes sämsta sida var mentaliteten, gjorde utfall mot "nya" människor. Folk som gick förbi min bil trodde det satt en stor schäfer hane där, sånt liv förde hon.....Började tävla lydnad för första gången i mitt liv, 1:an är det tandvisning. Gjorde 2 tävlingar innan vi blev uppflyttade till 2, bägge 2 gjorde hon utfall men domarna var så snälla att jag fick fortsätta tävlingarna. Andra tävlingen i 1:an slutade vi på 178p utan tandvisning.I 2:an fick vi Lp2.Hann med en tävling i 3:an hösten 2003....

Men vad jag lärde mig på denna hund, för hon var ingen lätt vovve. Festis lärde mig hur hundar "pratar", träningssätt och att aldrig ge upp hur jobbigt det än blir.Utan Festis så hade jag inte varit där jag är idag.

 

 

Bättre tävlingshund kunde jag inte ha fått, allting som vi testade på, gjorde hon som hon aldrig gjort annat. Tänkte lägga personspår, gjorde ett rakt. Höll på att bränna linan i händerna och tog spåret klockrent. Tänkte jag lägger väl en vinkel så jag får hejd på henne. Likadant där tog 90 graderns vinkel och även denna gång höll på bränna linan i händerna på mig och det var andra gången som hon spårade person spår....

Men höggravid som jag var, var vi tvunga att ta det svåra beslutet, att låta henne somna in. Festis hade aldrig bitit någon men varit nära några gånger och med ett litet spädbarn i huset så vågade vi inte .....För hur bra tävlingshund hon var och kompis mot mig så går mina barn före. Men det var det svåraste beslutet som både min sambo och jag tog. En hund som totalt sprudlar av energi låta få somna in. Hon såg inte sjuk ut och vissa dagar var hon bättre än andra.

Fast det har gått några år nu så saknar jag dig så fruktansvärt mycket ..... Vi ses igen gumman......

 

Regnbågsbron...

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden. När ett husdjur dör kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma.

De gamla djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar. Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar. Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp och tittar bort i fjärran.

Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar.

Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta. Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas....

Regnbågsbron (film)